it works for everybody else. so why can't we work it out?

det sägs att kärleken för oss samman. att alla bråk egentligen i grund och botten inträffade bara för att kärleken till varandra varit så otroligt stark. att man tjaffsat, gråtit, gapat och skrikigt för att man får en klump i magen av tanken utan varandra. kanske är det rätt? kanske är det fel? hur vet man egentligen vem som är den rätte? hur kompletterar man varandra och hur håller man gnistan vid liv? vi alla har någon gång varit med om den där kärleken, den som det skrivs böcker om, den som visas i alla filmer, den som verkar övervinna allt. en sådan kärlek som får andra att känna avund. en kärlek som sprudlar av energi, passion, glädje och styrka.

men vad händer då kärleken dör? vad händer om ena halvan av dig vill, medans andra vill fly därifrån. vad händer när det känns som att det bara är en som kämpar? när det bara är en som anstränger sig. när man sitter där och stirrar på telefonen, i timmar. och väntar på att han ska höra av sig, för du anser att det där sista du sa, ska få honom att känna skuld, att känna att han borde höra av sig. vad händer om inte han tycker likadant? vad händer när man håller så mycket känslor inombords, för att man inte vågar berätta exakt hur man känner, för man är rädd för vad som komma skall. vad händer när kommunikation, som anses vara a och o, inte verkar viktig för den andre? när han har svårt för att uttrycka sig, svårt för att prata om det.


vad händer när man möts om 10 år, finns kärleken kvar då?
den kärleken, som man just nu i stunden sitter och är så skadligt osäker på.
när man just i denna stund, funderar på om det verkligen är värt att stanna kvar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback