pauline

http://www.youtube.com/watch?v=162gYmyiGrU

"det är okej att känna"

Vi lever i landet lagom.
Landet lagom där till och med våra känslor
ska hållas inom ramarna för vad som är ”normalt” och lagom.

Du får vara glad, men inte så glad
så att du dansar eller sjunger på offentlig plats.

Du får vara arg, men inte så arg så att du skriker högt.

Och är du ledsen, då ska det genast kännas bättre
när någon klappar dig på ryggen och säger att allt blir bra.


Eller?

när man ser en sådan här film,
eller hör någon berätta om hemska, ofattbara händelser.
sånt som man inneligt hoppas att man själv aldrig ska behöva gå igenom.
så tänker man på hur man egentligen beter sig.
hur man egentligen slänger iväg så mycket.
hur man egentligen inte alls tar till vara på det man har.
det är hemskt att tänka, att de oftast krävs en hemsk händelse,
för att man faktiskt ska börja ta vara på det man har.
att man inte bara kan göra det, utan att någon hemskt ska behöva hända.
att man inte bara kan älska de man har i sin närhet,
nära och kära, vilkorslöst och alltid.
det är skrämande hur vi människor fungerar.
vilken värld vi lever i.
och att man imorgon, förmodligen inte kommer att tänka på det här.