this is exhausting

för ett tag sedan insåg jag att vissa saker fortfarande finns kvar.
saker, uttalanden, ord, vistelser.
och jag ska erkänna att det gjorde mig sorgsen.
en sådan där klump växte fram.
men sedan insåg jag en annan sak.
jag insåg en sak till.
att det är en självklarhet.
allt det där är självklart.
jag skulle inte ha utformats till den person jag är idag,
om det inte vore för allt det där gamla.
jag skulle förmodligen varit någon helt annan.
kanske en bättre, kanske en sämre.
det är ett svar jag aldrig får.
och helt ärligt, så är det inget svar jag letar efter.
jag måste bara få konstatera det.
att det är så.
att man har levt sitt liv,
och att man idag lever det liv man på något sett själv valt.
på ett eller annat sett har man hamnat här.
och istället för att bekymra sig,
istället för att fundera på sitt förflutna.
är det bättre att inse att man aldrig kan ändra det.
att man aldrig kan glömma det.
man kan inte förändra och ta bort saker som har hänt.
men man kan lära sig både ett och annat,
och framför allt kan man lära sig att acceptera det.
acceptera att man gjorde de valen då,
acceptera vem, vad och var.
och gå vidare.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback