pauline

Den 17 februari är ett sådant där datum som bara fyller en med glädje. Tiden går så fort, samtidigt som att hela livet ligger framför våra fötter. Vi har fått spendera två år tillsammans, Tobias och jag. På dessa två år har jag konstaterat en sak. Det finns ingen människa jag träffat, som är lika bra som han är. Han är min bästa vän. Han är den jag vänder mig till, med gott och med ont. Han är den person som får mig att skratta så jag får kramp i magen, den person som mina tankar vandrar iväg till i stunder som kanske inte alltid är lämpliga för det. Han är den jag längtar efter att få komma hem till. Av hundratals anledningar är han den enda, är han den jag älskar.