pauline

we all have stories we wont ever tell

nu är jag trött på det här.
nu är jag trött på att du inte tänker.
att du inte förstår att dina handlingar får konsekvenser.
vi sitter där och diskuterar, pratar om det som de vuxna människor vi är.
men så fort jag vänder ryggen till, gör du det igen.
och som om det inte vore nog med att du gör det,
utan du har även sett till att det blivit värre.
jag förstår det verkligen inte.
och vad det verkar som, gör inte du det heller.
du gör mig så ledsen. så otroligt ledsen.
och jag förstår inte hur du kan med.
hur du kan med att göra så här mot mig.
hur du kan med att göra så här mot oss.
ska jag vara helt ärlig, så trodde inte jag det här om dig.
och jag vet inte om det är för att jag alltid vill se allt gott i människor.
eller om det är för att jag vägrar se dig som något sämre.
att jag inte vill att du ska vara det.
jag vill att du ska vara det bästa för mig, jag vill verkligen det.
men det är också på tiden att du visar det.
att du visar, och bevisar att det du säger är sant.
för det spelar ingen roll hur många gånger du säger saker,
och det spelar ingen roll hur mycket saker du säger.
om du sedan inte visar att det du säger är sanning.

alla pratar om hur fina vi är.
men guess what,
skenet bedrar.