pauline

igår behövdes det verkligen stunder för att andas.
familjen var iväg på en nära familjemedlems begravning.
vilket var mycket jobbigare till en början än vad jag hade ställt mig in på.
jag lovade mig själv att inte gråta, men det fungerade inte att låta bli.
det var en fin stund, jag tror att hon har det bra
och eftersom detta var vad hon ville, så är jag lättad, för hennes skull.