he was not mr. right but he was mr. right now

om han verkligen hade varit mitt livs kärlek, 
om han hade varit den enda, så hade det aldrig tagit slut.
och även om jag inte gråter, så betyder inte det att jag alltid känner mig okej.
det är anorlunda, det känns konstigt med förändringen.
samtidigt som båda två tror att vi gjort rätt val.
så känns det vid vissa tillfällen som en utanför-kroppen-upplevelse.
men jag antar att man inte kan förvänta sig att det som varit i över tre års tid,
bara ska gå att ändra på, bara ska gå att stänga av.


"man märker att man verkligen är över någon när man inte har några känslor kvar alls. så om du fortfarande vill ha kontroll över honom och blir arg, får den där klumpen så fort någon nämner hans namn, ja, då är det ju fortfarande känslor. men det betyder inte att det är bra känslor och det bästa är när man kommer till den likgiltiga punkten då man faktiskt inte bryr sig men ändå önskar honom allt gott. trotts att det kan ta tid innan man kommer dit."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback