pauline

20080614-20110705
du har varit min enda, i tre års tid.
och jag har ingen aning om hur vi hamnade här, hur vi lät oss själva hamna här.
hade någon förutspått det här för två år sedan, hade jag bett dom att dra åt helvete.
för det fanns inte i min värld, i våran värld, att vi inte skulle vara tillsammans resten av livet.
men så gick åren, och vi båda förändrades, på något sätt så växte vi medans känslorna inte följde med oss.
och jag kan aldrig, aldrig säga att du inte har varit det bästa för mig, för det har du varit.
och jag kan aldrig någonsin säga ett ont ord om dig, för det finns ingen som har betytt mer än vad du gjorde.
vi går åt olika håll, men vi behåller våra minnen tillsammans, våra fina minnen.
för är det inte rätt så är det inte rättvist varken mot dig eller mot mig att hålla ihop på gamla meriter.
som du sa, som jag sa.
jag har älskat dig vilkorslöst, och det är inget jag slutar göra för att vi går isär.
vi som ett, blir två.
och jag vet inte hur det är meningen att man ska hantera det här, men jag finns alltid här för dig.
precis som jag vet att du alltid finns där för mig.
min bästa vän, du känner till allting med mig, du känner till varenda centimeter på mig.
och har älskat mig för den jag är, trotts att jag ibland varit omöjlig.
jag hoppas inerligt att vi kan gå vidare ifrån det här, så som vi sa.
att man trotts hjärtekross, kan se på varandra och se allt det goda som kom från oss.
jag tycker om dig så otroligt mycket, och kommer förmodligen alltid att göra det.
och jag hoppas inerligt att det här bli så lätt som möjligt för oss båda.
nu håller vi huvuden högt och uppnår det vi vill här i livet, så får vi se vart det tar oss.