pauline

igår gjorde jag min sista arbetsdag på liseberg.
iallafall den sista dagen för denna säsong.
till en början måste jag erkänna att jag längtade därifrån.
jag bytte bort mina sena kvällar,
för att kunna ha ett liv utanför liseberg.
det är nämligen så att man lätt tappar allt annat,
under den tiden på året då liseberg har öppet.
men jag gjorde allt i min kraft för att inte hamna där.
jag längtade hem, hem till mina vänner,
hem till min familj
och framförallt så längtade jag efter
att få ha en hel helg ihop med min älskade tobias.
någonting som varit omöjligt då man på liseberg
jobbar varenda helg som passerar, hela sommaren.
så nu när jag står här, och har kört otroligt många åkturer,
träffat otroligt mycket olika människor
och framförallt haft ett underbart gäng att jobba ihop med,
nu när jag står här måste jag erkänna att jag redan nu,
såhär en dag in på "det nya livet" saknar det gamla lite smått.
jag saknar inte tåg åkande,
jag saknar inte de obekväma arbetstiderna,
men jag saknar vårat gäng.
alla fina tjejer och killar som jobbar på berget.
så det är med handen på hjärtat
jag säger att jag ser fram emot att åka till liseberg och få träffa
mina fina, föredetta arbetskamrater.