pauline

hjärtstillestånd och lyckorus var det ja.
efter en helkväll med alina på husaren,
skall klockan strax slå två,
och vi bestämmer oss för att gå ut därifrån.
när vi svänger ut från husarens portar,
hör alina säga "men nee"
och jag hinner inte reflektera över vad hon gör det för,
innan jag får världens chock, och en känsla av lycka,
en känsla av trygghet, rusar genom min kropp.
jag vet inte hur jag ska reagera,
så utan ord omfamnar jag den uppenbarelse som just då står framför mig,
min pojkvän. min fina pojkvän.
som alltså åkt i fyra timmar för att stå där utanför
och överraska mig med ett besök.
om inte det är kärlek, då vet jag inte vad som är det.