pauline

då var dagen kommen.
dagen jag har fasat i ett par veckor.
idag, klockan 10.00 dras en av mina fyra,
visdomständer ut.
hur nervös får man vara egentligen?
jag har drömt att käkbenet tappat fästet,
att alla mina tänder ramlat ut,
att smärtan är så olidlig att jag dör.
men hur farligt ska det egentligen vara?
jag borde se det som ett bra åtgärde.
att den inte längre får trycka ihop mitt underbett,
att den inte längre får skapa en stram smärta i hela käken,
att den inte lägre får ställa till det i min mun helt enkelt.
painkillers får idag bli min bästa vän.
om jag nu överlever..