pauline

det är konstigt att se hur olika vi utvecklas.
hur vissa växer upp,
och andra stannar i femtonårs ålder.
hur oetiskt man kan med att framträda.
och hur illa det är att det faktiskt går hem.

att vissa i själva verket faller för det.
och det sorgliga är att det inte går att ändra på.
för hur mycket man än skulle prata med en person om det.
om hur deras beteende framstår,
om hur patetiskt och smaklöst det är.
hur mycket man än skulle prata med en person om hur mycket det faktiskt ställer till det.
vet jag, utan minsta tvekan,
att det skulle tas som en komplimang.
att man som person inte förstår innebörden.
utan att det istället skulle framstå som avundsjuka.

jag blir arg.
jag blir arg över hur respektlöst det är.
och hur det vid ett flertal tillfällen varit nära på att förstöra.
förstöra någonting bra.
jag blir förbannad för att det kommer över mig.
för att jag tillåter det att göra det.
jag blir upprörd för att jag granskar,
för att jag analyserar.
jag blir arg för att man utan att själv veta om det,
kan fördärva så mycket.